Ärtan... Det händer att jag nyper mig själv i armen bara för att se så att jag inte drömmer. Att det verkligen stämmer att just jag och min familj haft turen att få denna underbara lilla hund till familjemedlem. Ärtan har egentligen ingen svag sida. Skulle jag blunda och föreställa mig en hund precis som jag skulle vilja ha den skulle det vara Ärtan! Okej då, möjligen en något större Ärtan :-P Det var ju inte riktigt meningen att skaffa en noffe i chiahuahua-storlek (jodå, hon hälsade på en vavvahane häromveckan och de var precis lika stora...) men eftersom hon är så smidigt och lätt byggd, med relativt kort rygg och höga ben (lagom höga för en noffe tycker jag, om man tittar på gamla bilder ;-)) hoppas jag att det inte blir några större problem för henne att bli agilitystjärna ändå i framtiden. Och den träning vi hittills hunnit med ser lovande ut!

Ärtan är en fullkomlig lekdåre!! Kampar som två borderterriers, jagar till och med boll, och är fullkomligt galen i pipleksaker! Och när jag säger galen menar jag GALEN! :-D Precis som jag vill ha det :-P Hon är vänlig och social, har en speciell "rumpstrategi" när hon hälsar på hundar. Dvs vänder sig om och backar in rumpan i dem - mycket smart! Då kan de nämligen inte bli arga på henne om de nu mot förmodan skulle vilja bli det :-D

En annan egenhet hon har är att hon inte tuggar ben som normala hundar... Hon är fast besluten att slippa använda framtassarna och istället utnyttja tyngdlagen... Hon tuggar alltså alltid ben med munnen riktad rakt upp. Ofta liggandes på rygg!

Ärtans tuggteknik

Hon ler tyvärr inte lika mycket som Frasse, men visst blixtrar det till småleenden när hon hälsar och pussar (ÄLSKAR att pussas). Men en annan sak hon ärvt från sin mamma Lisa är "jollrandet". Då och då låter hon som en kanariefågel, mycket gulligt!

• Stamtavla
• Norfolkterrier
• Agility
• Freestyle