Freja
- Vandrarstigens Spader Dam
21/1-1996 - 2/7-2008
Nu har det snart gått fem månader sedan du somnade in i mitt knä, och jag kan fortfarande inte skriva, prata om dig eller titta på bilder av dig. Det finns inga ord som kan beskriva det enorma tomrum du lämnat efter dig. Det är nog inte så många som träffat dig som förstår hur du kunde betyda så mycket för mig. Inför främmande eller bekanta framstod du som så tråkig, totalt ointresserad och ocharmig. Men det var ju du och jag, du och jag HELA tiden!! Vi kämpade tillsammans och växte ihop, du var en del av mig och jag en del av dig. Och nu har du lämnat mig ensam här, din dumma hund. Du skulle bli 17 år minst, det hade vi ju kommit överens om. Visst vänjer jag mig vid tomheten, men att komma över dig, det kommer jag aldrig att göra.
Tack för allt du gett mig, min älskade, älskade hund! Saknar dig något så oerhört!